Mycket nordiskt på Bokmässan i Paris

I Paris i mitten av mars handlade nyheterna mest om naturkatastrofen i Japan, om president Sarkozys inblandning i situationen i Libyen, om kommunalvalen i Frankrike, där det högerextremistiska Front National fick stora framgångar, men inne i de stora utställningshallarna vid Porte de Versailles var det bara böcker och författare, inte minst de nordiska, som gällde.

I den stora nordiska montern smyckad med björkstammar fanns böcker av ett drygt femtiotal inbjudna nordiska författare såsom Per Olov Enquist, Jonas Hassan Khemiri, Sara Stridsberg, Annika Thor och Johanna Thydell från Sverige, Herbjörg Wassmo och Jo Nesbö från Norge, Monika Fagerholm och Sofi Oksanen från Finland och Carsten Jensen från Danmark.

Dessutom hade bokmässan själv inbjudit åtta författare, speciellt ansedda, ”prestigieux”, från olika delar av världen, däribland Henning Mankell och Johan Théorin från Sverige; riktiga hedersplatser.

Inte minst har intresset för svensk litteratur ökat de senaste åren, som en direkt följd av att de ”kriminella” boksuccéerna av Stieg Larsson och Camilla Läckberg under lång tid legat högt på bestsellerlistorna. Och duktiga svenska förläggare som letade nya franska böcker att översätta fanns också på plats, därför syntes i vimlet bl a Elisabeth Grate, samt Johanna Daehli och Helén Enqvist från Sekwa förlag.

Den svenska författare som på bokmässan hade utan jämförelse längst signeringsköer var Katarina Mazetti, inbjuden av sitt franska förlag Gaïa som översatt mycket svensk litteratur, bl a Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Katarina Mazetti har sålt 400000 ex (varav endast 10000 under det första året 2006) av sin Mec de la tombe d’à côté (Grabben i graven bredvid) och den i år i Frankrike utkomna Caveau de famille (Familjegraven) har fått en bra start. Jag frågade några av de otaliga fransmän och fransyskor som stod i kö för en signatur av Katarina Mazetti vad som var så bra med henne. ”Hon har något eget, alldeles nytt, jag började med ”Grabben i graven” och sen har jag läst alla hennes böcker. Finns inget liknande i Frankrike!”

Nu åker jag ju inte till Paris för att träffa nordiska författare, men många av mina franska favoritförfattare fanns också på plats. På långt håll vinkade på mig Agnès Desarthe som framträdde på Partille Bokhandels franska afton i höstas med boken Mangez-moi (Ät mig). Signeringskön i Paris var inte lika lång som i Partille, vilket Agnès Desarthe själv sagt att hon inte varit med om något liknande. Hon hälsade att hon gärna återkommer till Sverige och till Partille.

Författaren till den i Sverige nyligen utkomna och mycket omtyckta ”Hemligheten” Philippe Grimbert signerade många av sina olika böcker och han var mycket artig och trevlig när jag gick fram till honom och hälsade från Sverige. ”Emligeten” utropade han glatt, på utmärkt svenska. Boken som på franska heter Un secret handlar om en ung pojke som söker sina rötter (delvis självbiografiskt), kan med fördel läsas på franska språkkurser. Just nu läser jag Grimberts senaste bok Un garçon singulier, även den har unga pojkar som huvudpersoner. En alldeles enastående berättelse från Normandiekusten. Författaren är psykoanalytiker och arbetar med psykotiska och autistiska pojkar i Paris.

Säkert en av de allra äldsta författarna på Bokmässan i Paris var Stéphane Hessel, 94 år, som sedan ett antal månader ligger på bestsellerlistorna med den lilla boken Indignez-vous, där han uppmanar inte minst ungdomen till politiskt engagemang, ”bli upprörd!” Stéphane Hessel svarade gärna och glatt på frågor från publik och press, han till och med sjöng en liten visa!

Den fransk-engelska författaren Tatiana de Rosnay som bl a skrivit böckerna ”Sarahs nyckel” och ”Bumerang” höll ett bejublat seminarium om sitt skrivande. Nu gällde det hennes nya roman Rose, som handlar om en fridsam kvinna i Paris som får en vräkningsorder därför att den nuvarande boulevard Saint-Germain skall byggas just där hon bor. Den utspelas på 1800-talet, när Paris stadsbyggare framför andra Baron Haussmann drar upp riktlinjer för det moderna Paris.

Parismässan hedrar också sina sångare.  Med ny bok kom Charles Aznavour 85 år och enligt informationen mest känd sångare i världen. Vid en annan monter syntes överhuvudtaget inte den som skulle signera på grund av alla fotoblixtar. Det var den omåttligt populära popstjärnan Patricia Kaas, som bl a sjungit för Frankrike i Eurovision Song Contest.

Gamla bekantingar från Bokmässan i Göteborg såsom Tahar Ben Jelloun var som nästan alltid även i Paris, men de parisiska systrarna Claude Izner som förannonserats fick tydligen förhinder. Då får man istället läsa den andra delen av deras historiska kriminalromaner, som just kommit ut på svenska ”Mysteriet på Père-Lachaise”. På franska finns ju redan åtta böcker i serien, där bokhandlare Victor Legris löser mordgåtorna.

Författare med egen signeringsstil finns det gott om på Salon du Livre i Paris, t ex Amélie Nothomb, alltid i hög svart hatt och med ett glas champagne bredvid sig. Andreï Makine signerade sin nya bok stående. Makine som föddes i Sibirien i Sovjetunionen flyttade till Paris som 30-åring 1987 och redan 1995 fick han Goncourtpriset för sin på franska skrivna Le Testament français.

Det 100-åriga förnämsta förlaget i Frankrike, Gallimard, firades med stor monter, med en nyutkommen bok om de 100 åren Gallimard, le roi Lire och med ett långt TV-program. Historien om Gallimard blir en resumé över ett sekels franska och utländska litteratur. De kan räkna in 35 Goncourtpris (det förnämsta litterära priset i Frankrike) och 36 Nobelpris i litteratur. Bland deras författare genom åren kan nämnas Marcel Proust, Jean-Paul Sartre, Albert Camus, Marguerite Duras och J.M.G. Le Clézio. Bland utlänningarna finns Hemingway, James Joyce, Kafka och ”Harry Potter”.

Trots fyra intensiva dagar på Salon du Livre i Paris 2011, vore det väl fel att inte tillstå att det minne som längst kommer att stanna kvar hos mig är att jag återvände hem från min 25e Salon du Livre med en vacker medalj som Officier de l’Ordre des Arts et des Lettres. Hedrande och uppmuntrande.